Lugn månskensåkning

Fritidssysselsättningen sen snön kom på riktigt har varit längdskidåkning (då jag får tid med fritid). Förutom ett par rundor i Källviksbacken med kidsen. I kväll var det finfint på Lugnet, med månen som en blekgul lampa över spåren. Men smällkalla -15 grader. Fötterna kändes snabbt som runtvevande isklumpar.

Det var första gången på länge som det var såhär roligt att åka skidor. Annars har jag mest grubblat varför lägger jag ned tid på det här eländet med bakhalt, varför jag inte blir bättre, borde jag inte renovera och röja upp i röran istället, läsa mer böcker m.m ....

Idén för i kväll var att åka 15 kilometersspåret i lugnt tempo och bara tänka på tekniken. Och det gick ju faktiskt inte så mycket långsammare än när jag sluggar runt (vanligtvis) i spåret med blodsmak i mun. Skumt, men det är ju iochförsig ingen nyhet. Tekniken måste alltså slipas ordentligt.

Men vallning kommer aldrig bli min starka sida. Jag fattar oftast ingeting. Det var antagligen årets bästa fäste med lite veckogammal Rode multigrade 0 till -2. Med kylan borde det ju rimligtvis bli infrysning. Hittills har jag sluggat runt med platåskidor i spåren och med bakhalt i varenda backe när jag provat med fästvalla i rätt tempintervall. 

Jag har hört att det finns folk som gillar att pyssla med valla. Men jag längtar till nästa generation tejpvalla. Förhoppningsvis kan den skicka tillbaka fästvallningen till historien. Med lite tur kanske det redan nästa år finns så bra tejp att vallning blir en lika kufisk sysselsättning som att vara radioamatör eller att hobbypula med radiorör.

Ok, vallning och radiorör, det är ju grejer med charm ändå. Vallning är en enkel och billig teknik, precis som kortvågsradio. Och ljudet i en gammal rörstärkare slår ju allt nytt digitalt. Men jag är rätt säker att Hendrix  hellre skulle ha valt en ny effektplatta med tvåtusen inbyggda ljud, och definitivt valt tejpen med. 

Nygamla rullskidor

Efter ett par veckors letande hittade jag ett par begagnade rullskidor på Blocket idag. Grejerna är i och för sig från förra seklet, men de funkade finfint. Och det måste ju vara så att ju sämre grejer, desto bättre träning? Men de rullade bra och kändes stabila, trots att jag inte har så mycket att jämföra med.

Tack och lov rullar dom inte så bra. Skönt i nedförsbackarna. Man kommer inte upp i så hög fart. Känner mig rätt slut i axlarna. Skillnaden från att åka inlines märks som mest på raksträckor och utförslöpor. När det går uppåt så är inlines och rullskidor rätt lika.

Fast det bästa med rullskidorna är nog att underlaget inte spelar så stor roll. Nu  har jag åkt från Lugnet och vägen mot Rostberg med båda farkosterna. Och det är klart skönare att åka med rullskidor på grov och rufflig asfalt med rullskidor. Känns knappt under fötterna, medans med inlines så börjar hela synfältet vibrera.

Bra köp! 500 spänn. Nu ska jag lyxa och köpa ett riktigt vallajärn istället.  I vinter ska jag slippa vara livrädd för att elda upp dyrskidorna med ett vanligt strykjärn...  

Rullskridskor/rullskidor

En och en halv timme inlinesåkning med stavar. Det har blivit lite rutin med den här aktiviteten i höst. I snitt har det nog blivit en gång i veckan sedan midsommar.

Grejen är den att jag bara stakar. Förhoppningen är att det ska ge en hel del inför skidsäsongen. Men sen jag lånade grannens riktiga rullskidor inser jag att det är än bättre träning. I alla fall på rakorna, och det går inte så jäkla fort i nedförsbackarna heller. Men när det går uppför känns det som att frånskjutet blir lika tungt med inlines.

Men jag tror att jag ska kolla på blocket efter riktiga rullskidor. Och då behöver ju turen inte bli lika lång, eftersom de rullar sämre. Dessutom tycker jag att det är tydligt att jag inte får lika mycket träning på inlinesen längre, kanske ett bra tecken på att jag blivit starkare på stakning.

Vägra klister

Observera, hemmagjord vallabänk, gjord av en tvåtumfyra. Sågad med sticksåg efter att ha ritat av profilen. Sen köpte jag en verktygsbänk hos Classe för 150 spänn.

"Vallabänken" var rätt bra tills träet slog sig och den blev lite s-formad. Men den funkar ändå. Fick till skitbra glid på Vasaloppet, de första fyra milen iallafall.

Fast nu ger jag upp vallandet för i år. Nu när det är dags för klister så drog jag på tejpvalla på fulskidorna. Två lager. Hoppas det funkar. Finskidorna får vila tills klistervädret är borta.