E-K-S-T-R-Ö-M-S

Hemmagjord.

Vi tog en snabbefterrätt i dag. En fruktkräm av ett populärt svensk märke. (Mmmm 15% frukt, resten vadå, men det är en annan historia).

Det är dumt att bli nitisk. Men ibland är det ju enkelt som konsument att göra något för en producents situation bara genom att välja. T.ex. försöker jag  i det längsta hitta rättvisemärkt kaffe eller bananer, de gånger det går att hitta såna.

Men att äta den här krämen känns ju helt jävla sjukt när man  tänker efter. Blåbär och lingon från Sverige borde ju vara högprioriterat att ge ut som fairtrade. Inte ens Dole skulle kunna fixa värre arbetsvillkor om dom ens försökte.

Det finns ju inte en chans att en svensk arbetstagare skulle ens i vara närheten att gå med på dom villkor som finns för utländska bärplockare. Inte nog med att bo i ett tältläger, att sen bli jagade av trista dalahillbillys, här är bara ett av flera exempel runtom i Sverige. Blåsta på lönen. Regelrätt slavarbete. Och sen komma hem till familjen med mindre stålar än när de åkte.

Nu känns det rätt jäsigt med 20 burkar lingonsylt i källaren. Plockaren fick bara utstå en massa äckliga älgflugor.

Bärplockning

Det har varit en förkyld vecka. Men nu börjar det bli  bättre. Så  istället för att vara miljövänlig och hoja på skogsutflykt mot Flyberget så tog jag bilen en bra bit på vägen istället.

Tanken var att det skulle bli en rekognoceringstur inför söndagens svamp- och lingonrunda. Men däruppe finns inte så mycket att hämta.

Däremot fanns Sundbornsleden med ny ledmarkering och nya kartor. Finfint. Det gick inte att missa skyltningen upp mot Råberget, som jag har på bild här. Leden startar vid Karlsbyhedens IF och går i en 18 km lång slinga mot Flyberget, Råberget, Logärden och tillbaka. Måste ta den med mtb´n någon gång.

Finfin utsikt ned mot Logärden. Jag fick lov att ösa beröm i gästboken. Men sen var det totalt lögn att hitta vidare norrut mot Flyberget. Tänkte att jag skulle gå tillbaka och stryka lite i gästboken, men det orkade jag inte...

I dag blev det istället lingonplockning i Rottnebyskogen. Efter att jag åkt ut på en andra vända utan kidsen så blev slutresultatet 10 plockade liter.

Men efter att ha lyst med sin frånvaro ända tills nu är älgflugorna tillbaka. Dom ger nästan en anledning att ställa in allt utom cykling i skogen. Då borde man väl slippa dom?

Utdraget tidsfördriv

Jag började tröttna på det där påskbrödet som har legat ute ett tag. Faktum är att jag har inte gjort nånting kreativt kopplat till en degblandare sedan i våras. Förutom ett ointresse så har det mest berott på att vi gjorde om det äckliga gamla köket som vi dragits med i helt oerhörda fyra år.

Jag har tänkt lägga ut bilder på det här ett tag nu. För jag hade själv velat se folk som lagt upp skräckbilder på uppreglade golv direkt på betongplatta innan jag började.

Köket före. Rätt mycket ingrodd och obehandlad furu

Imponerande med vitvaror från 80-talet som vägrar gå sönder ...

Utrivning. Reglar och en hel del sunkig isolering som legat direkt på betongen.

Nya reglar och ny isolering uppe på asfaltsremsor och plastmatta uppvikt mot väggen.

Nytt kök på plats. Ikea rakt igenom. Halogenlampor på skena. Bänkskivan får nog bli svartbetsad snart. Får se om det gåt att göra det ovanpå hårdvaxolja. Bänkbelysning och lister hoppas jag få dit innan 2013....

Egentligen ville vi ta bort hela väggen, men det skulle bli  för knepigt. Trevligt med ett litet fönster dock. Nu blir det mest plebejfranska. Måste ta upp bakningen igen.  

Barbordet var det enda vi behöll. Jag funderar på att måla dit tagenter mot väggen så det ett intryck av en flygel. Och genierna som bodde här innan murade igen fönstret. Snart ska vi sätta in en ruta istället för den vita skivan i väggen.

Men den här gången gjorde vi inte så mycket själva. Vi la ut allt utom målning och tapetsering på entreprenad. Trist bara att resten av huset känns så mycket sunkigare.

Ikeaköket funkar finfint. Spisen, mikron och ugnen funkar bra, men grejerna bullrar rätt bra. Anatr att det är en trade-off man får stå ut med när det handlar om ikea. Men kylen är riktig dynga. Jag har aldrig varit med om så mycket kondens inuti en kyl någonsin. Om den håller lika bra som den förra så kanske jag kan  önska mig en ny i 70-årspresent.

Och apropå trade-offs. Jag tycker den sterila trenden är underbar. Helst hade jag velat haft ett riktigt bårhuskök. Vita väggar, vita skåp och rostfritt på resten, men man måste ju samsas ....

På ångrasidar har jag en del grejer:

• Skulle ha valt grundare köksskåp, utdragslådor sväljer så mycket att det hade räckt med 20 cm djupa köksskåp.
• Dyrare/bättre kyl
• Plankgolv när man ändå lägger nytt.
• Infällda lampor i taket.

Påskbröd

Blev inspirerad att få till ett riktigt påskigt och gult majsbröd. Och efter att ha surfat runt ett tag gav jag upp och gjorde ett eget. Det här blev riktigt bra.


Receptet:
50 g jäst
5 dl vatten
150 g majsmjöl
150 g durumvetemjöl
450 g vetemjöl
1 msk gurkmeja (tar inte smak)
60 g surdeg (kanske inte behövs)
1/2 dl polenta
15 g  salt

Kör i blandaren 20 min.
Jäs 1 timme.
Forma två limpor som rullas i polenta.
Jäs 1 timme till.
In i 250 grader ugnsvärme som sänks till 225 efter 5 min. Totalt 25 min i ugn.

Helt plötsligt blev krassen invaderad av dinosaurier som började avverka totalt.

Runn Motor Weeks

Jag tog en ganska trevlig runda på Runn. Försökte att åka samtliga slingor inklusive sidospår mot Vika och Torsång. Det tog sin tid och åkningen var finfin, men jag hoppade över röda spåret runt öarna utanför Främby.

Men det som gör besök på Runn till bara en ganska bra utflykt är alla dessa j ä v l a motorer överallt. Fastän jag var ute först kl två så var det ändå rätt bullrigt. Hittills har jag mest hängt på Liljan i vinter, men till och med där hörs knattret från Runn.

Kolla på bilden ovan. Vafaaan, man har ju fått ben för att ta sig fram på egen hand. På Ösjön var det i princip inte en kvadratmeter som var fri från skoter-, fyhjulings-, bil-, cross-spår.En raggar-240 åkte i hundra knyck skytteltrafik fram och tillbaka mellan Ornässtugan och nån ö utanför.  Det här måste vara ett extremt tydligt exempel på att soppan fortfarande är på tok för billig. OK, det är inte skitkul att få lägga upp nästan en tusing idag för att få full tank. Men ett bra sätt att få ned bensinkostnaderna är ju:

1. Lämna bilen hemma när det går
2. Inte idiotköra i naturen och på köpet reta upp tusentals andra som tar sig fram på ett ljudlöst sätt.  

Kass bild från i somras, men med kikare gick det att se huvudet på en härdad fiskgjuse i sitt bo (till vänster i bilden). En V8 har parkat rätt nära boet ... 

Annars undviker jag Runnveckorna. Och vilket geni (kommunen?) startade Runn Summer Week där det är en tävling för V8-or. Ska den här kommunen mena allvar med sina glassiga annonser med vit snö, blanka isar och skridskoåkare så är det dags att ta itu med buskörande på allmän plats. Om inte får man väl längta till 25 spänn litern ...

Ett par dagar med flyt. I veckan har jag besiktigat både bilen, tänderna och min armbåge som jag haft ont i sedan årsskiftet. Och grejerna gick i princip igenom. Bilen börjar efter 10 år bli en rösthög, tänderna hade småhål som det inte var riktig vits att laga just nu. Armbågen fick diagnosen mild epikondylit. Jag fick ett träningschema. Kanske kommer Previa förbi och kollar på min arbetsplats.

Läser jag om epikondylit så står det på vårdsidorna att det brukar bryta ut efter 40. Så typiskt rätt dom har... Och i fjol när jag åkte skidor så åkte jag dit på både envis benhinneinflammation och någon skum knäåkomma som satt i två veckor. Just nu är det den enda baksida jag kan se med att bli äldre, man måste vara försiktigare. Och såna här grejer verkar komma som ett brev på posten om man fuskar med att stretcha. Vilket jag gjorde flitigt när jag åkte rullskidor.

Men hur jag fick inflammationen i armbågen vet jag inte. Kanske är det den eminenta ritplatta som jag skaffade i höstas som är boven, kanske rullskidorna. Knäontet och benhinneinflammationen botades med kvastträning. Denna mirakelstreching tog bort symptomen på ett par dar. Läs mer om det här. Jag väntar på mirakelkuren för tennisarmbågar.

Lugn månskensåkning

Fritidssysselsättningen sen snön kom på riktigt har varit längdskidåkning (då jag får tid med fritid). Förutom ett par rundor i Källviksbacken med kidsen. I kväll var det finfint på Lugnet, med månen som en blekgul lampa över spåren. Men smällkalla -15 grader. Fötterna kändes snabbt som runtvevande isklumpar.

Det var första gången på länge som det var såhär roligt att åka skidor. Annars har jag mest grubblat varför lägger jag ned tid på det här eländet med bakhalt, varför jag inte blir bättre, borde jag inte renovera och röja upp i röran istället, läsa mer böcker m.m ....

Idén för i kväll var att åka 15 kilometersspåret i lugnt tempo och bara tänka på tekniken. Och det gick ju faktiskt inte så mycket långsammare än när jag sluggar runt (vanligtvis) i spåret med blodsmak i mun. Skumt, men det är ju iochförsig ingen nyhet. Tekniken måste alltså slipas ordentligt.

Men vallning kommer aldrig bli min starka sida. Jag fattar oftast ingeting. Det var antagligen årets bästa fäste med lite veckogammal Rode multigrade 0 till -2. Med kylan borde det ju rimligtvis bli infrysning. Hittills har jag sluggat runt med platåskidor i spåren och med bakhalt i varenda backe när jag provat med fästvalla i rätt tempintervall. 

Jag har hört att det finns folk som gillar att pyssla med valla. Men jag längtar till nästa generation tejpvalla. Förhoppningsvis kan den skicka tillbaka fästvallningen till historien. Med lite tur kanske det redan nästa år finns så bra tejp att vallning blir en lika kufisk sysselsättning som att vara radioamatör eller att hobbypula med radiorör.

Ok, vallning och radiorör, det är ju grejer med charm ändå. Vallning är en enkel och billig teknik, precis som kortvågsradio. Och ljudet i en gammal rörstärkare slår ju allt nytt digitalt. Men jag är rätt säker att Hendrix  hellre skulle ha valt en ny effektplatta med tvåtusen inbyggda ljud, och definitivt valt tejpen med.