Runn Motor Weeks

Jag tog en ganska trevlig runda på Runn. Försökte att åka samtliga slingor inklusive sidospår mot Vika och Torsång. Det tog sin tid och åkningen var finfin, men jag hoppade över röda spåret runt öarna utanför Främby.

Men det som gör besök på Runn till bara en ganska bra utflykt är alla dessa j ä v l a motorer överallt. Fastän jag var ute först kl två så var det ändå rätt bullrigt. Hittills har jag mest hängt på Liljan i vinter, men till och med där hörs knattret från Runn.

Kolla på bilden ovan. Vafaaan, man har ju fått ben för att ta sig fram på egen hand. På Ösjön var det i princip inte en kvadratmeter som var fri från skoter-, fyhjulings-, bil-, cross-spår.En raggar-240 åkte i hundra knyck skytteltrafik fram och tillbaka mellan Ornässtugan och nån ö utanför.  Det här måste vara ett extremt tydligt exempel på att soppan fortfarande är på tok för billig. OK, det är inte skitkul att få lägga upp nästan en tusing idag för att få full tank. Men ett bra sätt att få ned bensinkostnaderna är ju:

1. Lämna bilen hemma när det går
2. Inte idiotköra i naturen och på köpet reta upp tusentals andra som tar sig fram på ett ljudlöst sätt.  

Kass bild från i somras, men med kikare gick det att se huvudet på en härdad fiskgjuse i sitt bo (till vänster i bilden). En V8 har parkat rätt nära boet ... 

Annars undviker jag Runnveckorna. Och vilket geni (kommunen?) startade Runn Summer Week där det är en tävling för V8-or. Ska den här kommunen mena allvar med sina glassiga annonser med vit snö, blanka isar och skridskoåkare så är det dags att ta itu med buskörande på allmän plats. Om inte får man väl längta till 25 spänn litern ...

Ett par dagar med flyt. I veckan har jag besiktigat både bilen, tänderna och min armbåge som jag haft ont i sedan årsskiftet. Och grejerna gick i princip igenom. Bilen börjar efter 10 år bli en rösthög, tänderna hade småhål som det inte var riktig vits att laga just nu. Armbågen fick diagnosen mild epikondylit. Jag fick ett träningschema. Kanske kommer Previa förbi och kollar på min arbetsplats.

Läser jag om epikondylit så står det på vårdsidorna att det brukar bryta ut efter 40. Så typiskt rätt dom har... Och i fjol när jag åkte skidor så åkte jag dit på både envis benhinneinflammation och någon skum knäåkomma som satt i två veckor. Just nu är det den enda baksida jag kan se med att bli äldre, man måste vara försiktigare. Och såna här grejer verkar komma som ett brev på posten om man fuskar med att stretcha. Vilket jag gjorde flitigt när jag åkte rullskidor.

Men hur jag fick inflammationen i armbågen vet jag inte. Kanske är det den eminenta ritplatta som jag skaffade i höstas som är boven, kanske rullskidorna. Knäontet och benhinneinflammationen botades med kvastträning. Denna mirakelstreching tog bort symptomen på ett par dar. Läs mer om det här. Jag väntar på mirakelkuren för tennisarmbågar.

Lugn månskensåkning

Fritidssysselsättningen sen snön kom på riktigt har varit längdskidåkning (då jag får tid med fritid). Förutom ett par rundor i Källviksbacken med kidsen. I kväll var det finfint på Lugnet, med månen som en blekgul lampa över spåren. Men smällkalla -15 grader. Fötterna kändes snabbt som runtvevande isklumpar.

Det var första gången på länge som det var såhär roligt att åka skidor. Annars har jag mest grubblat varför lägger jag ned tid på det här eländet med bakhalt, varför jag inte blir bättre, borde jag inte renovera och röja upp i röran istället, läsa mer böcker m.m ....

Idén för i kväll var att åka 15 kilometersspåret i lugnt tempo och bara tänka på tekniken. Och det gick ju faktiskt inte så mycket långsammare än när jag sluggar runt (vanligtvis) i spåret med blodsmak i mun. Skumt, men det är ju iochförsig ingen nyhet. Tekniken måste alltså slipas ordentligt.

Men vallning kommer aldrig bli min starka sida. Jag fattar oftast ingeting. Det var antagligen årets bästa fäste med lite veckogammal Rode multigrade 0 till -2. Med kylan borde det ju rimligtvis bli infrysning. Hittills har jag sluggat runt med platåskidor i spåren och med bakhalt i varenda backe när jag provat med fästvalla i rätt tempintervall. 

Jag har hört att det finns folk som gillar att pyssla med valla. Men jag längtar till nästa generation tejpvalla. Förhoppningsvis kan den skicka tillbaka fästvallningen till historien. Med lite tur kanske det redan nästa år finns så bra tejp att vallning blir en lika kufisk sysselsättning som att vara radioamatör eller att hobbypula med radiorör.

Ok, vallning och radiorör, det är ju grejer med charm ändå. Vallning är en enkel och billig teknik, precis som kortvågsradio. Och ljudet i en gammal rörstärkare slår ju allt nytt digitalt. Men jag är rätt säker att Hendrix  hellre skulle ha valt en ny effektplatta med tvåtusen inbyggda ljud, och definitivt valt tejpen med. 

Utmana dig själv??

Utmana dig själv! Så står det på pingstkyrkansreklamblad. Jamen att utmana sig själv är väl något man absolut inte gör om man väljer att gå med i en religiös sekt. Förutom att utmana sitt psykiska välbefinnande och sin ekonomi. Pingstkyrkan är i och för sig inte en enda kyrka, utan flera, och varierar säkert i egenskap. Och den syn man får på frikyrkor färgas säkert rätt mycket när de granskas av medier efter att ha klantat till det (Åke Green, Knutby, m.m.) Men gammelkristna värderingar verkar vara legio. Det är vilket fall som helst läskigt att ha dom så nära inpå knuten.

Och snart är Lugnetkyrkan klar. 50 mille ska bygget gå lös på - finansierat via privata donationer ... (mer än vad det haverarade hoppbacksbygget för ett par aktiva hoppare vid Lugnet ska kosta). En snabb googling visar att kyrkan har cirka 70 000 medlemmar i Sverige, så samlar alla sitt tionde och en del av det går mot Falutrakten, så är det knappt en tusing var.

OK, det är ju såklart bra att utmana sig själv, vidga horisonter, prova nya saker, men det är läskigt när det kommer från en frikyrka som predikar amerikansk framgångsreligion . Då blir Utmana dig själv bara sliskigt säljarmotto ... Kanske har den som skänkt mest pengar till bygget vunnit utmanningen och får en speciell plats.

Jag läste om en tjej i pingstkyrkan med livsåskådningen att ondskan finns överallt i samhället. Kanske sant, men snacka om negativ livssyn. Kan det verkligen gå ihop med framgång. Och som kyrka är de rätt eniga om att miljöproblem och klimatförändring inte är något att bry sig om, kör på med bil bara, låt inget stoppa utvecklingen - det där fixar gud på yttersta dagen.

Men i övrigt tycker jag att kyrkor i allmänhet gör ett fantastiskt jobb, med allt från öppna förskolor till ideell verksamhet med körer, ensembler och insamlingar. Jag har själv tidigare spelat musik med svenska kyrkan i många år, och dessutom glatts åt förskoleverksamheten. Och någon tro har jag aldrig tillfrågats om för att få komma in.

Jag ska iallafall utmana mig själv med att åka vasaloppet igen nästa år. Nu har jag biljetten, och ska lägga träningsribban, ganska halvutmanande.

Bosnisk suyuk

Min sambo är obligat vegetarian, så det är nästan jämt som vi äter vegetariskt hemma.  Men jag och barnen äter kött när det bjuds, eller så köper vi hem "riktig" korv när hon kommer hem senare, eller är bortrest.

Lägg suyuk på minnet. Jag hittade den här läckerbiten i veckan. Kossan i den här korven dog för ett riktigt gott syfte, för det här måste vara en av de godaste korvar jag ätit. Den är ganska precis som Gustavskorven i konsistens, fast med lite mer krydda, inte stark. Just den här är en variant med paprika.

Innan jag hittade den här har jag bara provat den turkiska varianten som är kryddad med kummin. Den funkar också rätt bra, men blir rätt tjatig i längden.

Suyuk, eller suguk (våga fråga efter den över en disk!) kan den också heta på förpackningarna. Antar att namnet är en kompromiss varifrån den kommer, Bosnien eller Turkiet, vad vet jag. I Falun hittade jag den på den eminenta lilla butiken Saffran på Åsgatan. Mattips: Vi stekte upp den och blandade ned den som kryddning i en helt vanlig risotto.

Det här med namn på saker kan vara lustigt, och vem bestämmer hur saker och ting ska stavas. Jag var i Oman i fjol och hälsade på brorsan.  Där finns alla vägskyltar med både arabisk skrift och med latinska, västerländska bokstäver. Bra service, men nedskrivningen av tex.ortnamn verkar ju baseras på hur det  arabiska uttalet tolkas till västerländsk skrift, och det verkar ett antal pers ha gjort var för sig. Alltså kunde tex. ortnamnet Bowshar finnas med ett otal stavningar till - boshar, bochar, baushar, bawsar ... - olika på kartor, olika vägskyltar och böcker. Det tog en stund innan jag fattade att det var samma ställe.

Första repan i snön

Ooooo så mör i axlarna. Grymt osugen på att ta mig ut såhär på fredagskvällen. Och som vanligt när det blir motionerande blev det efter nio. Efter godnattsaga och på spåret. Fördelen är att man är alltid själv och har ingen flåsande bakom vid den tiden.

Rispade av gammskidorna och slängde på lite lämplig valla, men det blev en skitdålig start på säsongen. Noll och inget fäste. Det var enklare med rullskidor - kortare startsträcka och alltid bra fäste. Men jag gav mig den på att staka mig igenom 2.5 km-spåret ett par varv.

Men det var ju helt lögn att staka hela sträckan oavbrutet. Trodde iallafall jag skulle bli halvbra på att staka efter att ha åkt en del rullskidor och inlines. Kanske man ska köpa ett par vallningsfria som back-up, fast det är ju rätt risig vasaloppsträning ...

Papperstapet

Den här läckra bilden visar en tapet. Jag tänkte att en neutral tapet skulle lyfta hallen ordentligt. Men det gjorde det ju inte. Det syns knappt att det kommit dit något nytt efter att ha tapetserat över den målade väggen.

Men feelingen är ju trevlig, len att ta på. Men nästa gång köper jag easy-up, plågsamt att hålla på med papperstapeter. Kladd överallt och så får man skrubba av tapeterna med en svamp.

Easy-up... låter som ett risigt produktnamn på ett potensmedel.