E-K-S-T-R-Ö-M-S

Hemmagjord.

Vi tog en snabbefterrätt i dag. En fruktkräm av ett populärt svensk märke. (Mmmm 15% frukt, resten vadå, men det är en annan historia).

Det är dumt att bli nitisk. Men ibland är det ju enkelt som konsument att göra något för en producents situation bara genom att välja. T.ex. försöker jag  i det längsta hitta rättvisemärkt kaffe eller bananer, de gånger det går att hitta såna.

Men att äta den här krämen känns ju helt jävla sjukt när man  tänker efter. Blåbär och lingon från Sverige borde ju vara högprioriterat att ge ut som fairtrade. Inte ens Dole skulle kunna fixa värre arbetsvillkor om dom ens försökte.

Det finns ju inte en chans att en svensk arbetstagare skulle ens i vara närheten att gå med på dom villkor som finns för utländska bärplockare. Inte nog med att bo i ett tältläger, att sen bli jagade av trista dalahillbillys, här är bara ett av flera exempel runtom i Sverige. Blåsta på lönen. Regelrätt slavarbete. Och sen komma hem till familjen med mindre stålar än när de åkte.

Nu känns det rätt jäsigt med 20 burkar lingonsylt i källaren. Plockaren fick bara utstå en massa äckliga älgflugor.

Bärplockning

Det har varit en förkyld vecka. Men nu börjar det bli  bättre. Så  istället för att vara miljövänlig och hoja på skogsutflykt mot Flyberget så tog jag bilen en bra bit på vägen istället.

Tanken var att det skulle bli en rekognoceringstur inför söndagens svamp- och lingonrunda. Men däruppe finns inte så mycket att hämta.

Däremot fanns Sundbornsleden med ny ledmarkering och nya kartor. Finfint. Det gick inte att missa skyltningen upp mot Råberget, som jag har på bild här. Leden startar vid Karlsbyhedens IF och går i en 18 km lång slinga mot Flyberget, Råberget, Logärden och tillbaka. Måste ta den med mtb´n någon gång.

Finfin utsikt ned mot Logärden. Jag fick lov att ösa beröm i gästboken. Men sen var det totalt lögn att hitta vidare norrut mot Flyberget. Tänkte att jag skulle gå tillbaka och stryka lite i gästboken, men det orkade jag inte...

I dag blev det istället lingonplockning i Rottnebyskogen. Efter att jag åkt ut på en andra vända utan kidsen så blev slutresultatet 10 plockade liter.

Men efter att ha lyst med sin frånvaro ända tills nu är älgflugorna tillbaka. Dom ger nästan en anledning att ställa in allt utom cykling i skogen. Då borde man väl slippa dom?

Utdraget tidsfördriv

Jag började tröttna på det där påskbrödet som har legat ute ett tag. Faktum är att jag har inte gjort nånting kreativt kopplat till en degblandare sedan i våras. Förutom ett ointresse så har det mest berott på att vi gjorde om det äckliga gamla köket som vi dragits med i helt oerhörda fyra år.

Jag har tänkt lägga ut bilder på det här ett tag nu. För jag hade själv velat se folk som lagt upp skräckbilder på uppreglade golv direkt på betongplatta innan jag började.

Köket före. Rätt mycket ingrodd och obehandlad furu

Imponerande med vitvaror från 80-talet som vägrar gå sönder ...

Utrivning. Reglar och en hel del sunkig isolering som legat direkt på betongen.

Nya reglar och ny isolering uppe på asfaltsremsor och plastmatta uppvikt mot väggen.

Nytt kök på plats. Ikea rakt igenom. Halogenlampor på skena. Bänkskivan får nog bli svartbetsad snart. Får se om det gåt att göra det ovanpå hårdvaxolja. Bänkbelysning och lister hoppas jag få dit innan 2013....

Egentligen ville vi ta bort hela väggen, men det skulle bli  för knepigt. Trevligt med ett litet fönster dock. Nu blir det mest plebejfranska. Måste ta upp bakningen igen.  

Barbordet var det enda vi behöll. Jag funderar på att måla dit tagenter mot väggen så det ett intryck av en flygel. Och genierna som bodde här innan murade igen fönstret. Snart ska vi sätta in en ruta istället för den vita skivan i väggen.

Men den här gången gjorde vi inte så mycket själva. Vi la ut allt utom målning och tapetsering på entreprenad. Trist bara att resten av huset känns så mycket sunkigare.

Ikeaköket funkar finfint. Spisen, mikron och ugnen funkar bra, men grejerna bullrar rätt bra. Anatr att det är en trade-off man får stå ut med när det handlar om ikea. Men kylen är riktig dynga. Jag har aldrig varit med om så mycket kondens inuti en kyl någonsin. Om den håller lika bra som den förra så kanske jag kan  önska mig en ny i 70-årspresent.

Och apropå trade-offs. Jag tycker den sterila trenden är underbar. Helst hade jag velat haft ett riktigt bårhuskök. Vita väggar, vita skåp och rostfritt på resten, men man måste ju samsas ....

På ångrasidar har jag en del grejer:

• Skulle ha valt grundare köksskåp, utdragslådor sväljer så mycket att det hade räckt med 20 cm djupa köksskåp.
• Dyrare/bättre kyl
• Plankgolv när man ändå lägger nytt.
• Infällda lampor i taket.

Påskbröd

Blev inspirerad att få till ett riktigt påskigt och gult majsbröd. Och efter att ha surfat runt ett tag gav jag upp och gjorde ett eget. Det här blev riktigt bra.


Receptet:
50 g jäst
5 dl vatten
150 g majsmjöl
150 g durumvetemjöl
450 g vetemjöl
1 msk gurkmeja (tar inte smak)
60 g surdeg (kanske inte behövs)
1/2 dl polenta
15 g  salt

Kör i blandaren 20 min.
Jäs 1 timme.
Forma två limpor som rullas i polenta.
Jäs 1 timme till.
In i 250 grader ugnsvärme som sänks till 225 efter 5 min. Totalt 25 min i ugn.

Helt plötsligt blev krassen invaderad av dinosaurier som började avverka totalt.

Runn Motor Weeks

Jag tog en ganska trevlig runda på Runn. Försökte att åka samtliga slingor inklusive sidospår mot Vika och Torsång. Det tog sin tid och åkningen var finfin, men jag hoppade över röda spåret runt öarna utanför Främby.

Men det som gör besök på Runn till bara en ganska bra utflykt är alla dessa j ä v l a motorer överallt. Fastän jag var ute först kl två så var det ändå rätt bullrigt. Hittills har jag mest hängt på Liljan i vinter, men till och med där hörs knattret från Runn.

Kolla på bilden ovan. Vafaaan, man har ju fått ben för att ta sig fram på egen hand. På Ösjön var det i princip inte en kvadratmeter som var fri från skoter-, fyhjulings-, bil-, cross-spår.En raggar-240 åkte i hundra knyck skytteltrafik fram och tillbaka mellan Ornässtugan och nån ö utanför.  Det här måste vara ett extremt tydligt exempel på att soppan fortfarande är på tok för billig. OK, det är inte skitkul att få lägga upp nästan en tusing idag för att få full tank. Men ett bra sätt att få ned bensinkostnaderna är ju:

1. Lämna bilen hemma när det går
2. Inte idiotköra i naturen och på köpet reta upp tusentals andra som tar sig fram på ett ljudlöst sätt.  

Kass bild från i somras, men med kikare gick det att se huvudet på en härdad fiskgjuse i sitt bo (till vänster i bilden). En V8 har parkat rätt nära boet ... 

Annars undviker jag Runnveckorna. Och vilket geni (kommunen?) startade Runn Summer Week där det är en tävling för V8-or. Ska den här kommunen mena allvar med sina glassiga annonser med vit snö, blanka isar och skridskoåkare så är det dags att ta itu med buskörande på allmän plats. Om inte får man väl längta till 25 spänn litern ...

Ett par dagar med flyt. I veckan har jag besiktigat både bilen, tänderna och min armbåge som jag haft ont i sedan årsskiftet. Och grejerna gick i princip igenom. Bilen börjar efter 10 år bli en rösthög, tänderna hade småhål som det inte var riktig vits att laga just nu. Armbågen fick diagnosen mild epikondylit. Jag fick ett träningschema. Kanske kommer Previa förbi och kollar på min arbetsplats.

Läser jag om epikondylit så står det på vårdsidorna att det brukar bryta ut efter 40. Så typiskt rätt dom har... Och i fjol när jag åkte skidor så åkte jag dit på både envis benhinneinflammation och någon skum knäåkomma som satt i två veckor. Just nu är det den enda baksida jag kan se med att bli äldre, man måste vara försiktigare. Och såna här grejer verkar komma som ett brev på posten om man fuskar med att stretcha. Vilket jag gjorde flitigt när jag åkte rullskidor.

Men hur jag fick inflammationen i armbågen vet jag inte. Kanske är det den eminenta ritplatta som jag skaffade i höstas som är boven, kanske rullskidorna. Knäontet och benhinneinflammationen botades med kvastträning. Denna mirakelstreching tog bort symptomen på ett par dar. Läs mer om det här. Jag väntar på mirakelkuren för tennisarmbågar.

Lugn månskensåkning

Fritidssysselsättningen sen snön kom på riktigt har varit längdskidåkning (då jag får tid med fritid). Förutom ett par rundor i Källviksbacken med kidsen. I kväll var det finfint på Lugnet, med månen som en blekgul lampa över spåren. Men smällkalla -15 grader. Fötterna kändes snabbt som runtvevande isklumpar.

Det var första gången på länge som det var såhär roligt att åka skidor. Annars har jag mest grubblat varför lägger jag ned tid på det här eländet med bakhalt, varför jag inte blir bättre, borde jag inte renovera och röja upp i röran istället, läsa mer böcker m.m ....

Idén för i kväll var att åka 15 kilometersspåret i lugnt tempo och bara tänka på tekniken. Och det gick ju faktiskt inte så mycket långsammare än när jag sluggar runt (vanligtvis) i spåret med blodsmak i mun. Skumt, men det är ju iochförsig ingen nyhet. Tekniken måste alltså slipas ordentligt.

Men vallning kommer aldrig bli min starka sida. Jag fattar oftast ingeting. Det var antagligen årets bästa fäste med lite veckogammal Rode multigrade 0 till -2. Med kylan borde det ju rimligtvis bli infrysning. Hittills har jag sluggat runt med platåskidor i spåren och med bakhalt i varenda backe när jag provat med fästvalla i rätt tempintervall. 

Jag har hört att det finns folk som gillar att pyssla med valla. Men jag längtar till nästa generation tejpvalla. Förhoppningsvis kan den skicka tillbaka fästvallningen till historien. Med lite tur kanske det redan nästa år finns så bra tejp att vallning blir en lika kufisk sysselsättning som att vara radioamatör eller att hobbypula med radiorör.

Ok, vallning och radiorör, det är ju grejer med charm ändå. Vallning är en enkel och billig teknik, precis som kortvågsradio. Och ljudet i en gammal rörstärkare slår ju allt nytt digitalt. Men jag är rätt säker att Hendrix  hellre skulle ha valt en ny effektplatta med tvåtusen inbyggda ljud, och definitivt valt tejpen med. 

Utmana dig själv??

Utmana dig själv! Så står det på pingstkyrkansreklamblad. Jamen att utmana sig själv är väl något man absolut inte gör om man väljer att gå med i en religiös sekt. Förutom att utmana sitt psykiska välbefinnande och sin ekonomi. Pingstkyrkan är i och för sig inte en enda kyrka, utan flera, och varierar säkert i egenskap. Och den syn man får på frikyrkor färgas säkert rätt mycket när de granskas av medier efter att ha klantat till det (Åke Green, Knutby, m.m.) Men gammelkristna värderingar verkar vara legio. Det är vilket fall som helst läskigt att ha dom så nära inpå knuten.

Och snart är Lugnetkyrkan klar. 50 mille ska bygget gå lös på - finansierat via privata donationer ... (mer än vad det haverarade hoppbacksbygget för ett par aktiva hoppare vid Lugnet ska kosta). En snabb googling visar att kyrkan har cirka 70 000 medlemmar i Sverige, så samlar alla sitt tionde och en del av det går mot Falutrakten, så är det knappt en tusing var.

OK, det är ju såklart bra att utmana sig själv, vidga horisonter, prova nya saker, men det är läskigt när det kommer från en frikyrka som predikar amerikansk framgångsreligion . Då blir Utmana dig själv bara sliskigt säljarmotto ... Kanske har den som skänkt mest pengar till bygget vunnit utmanningen och får en speciell plats.

Jag läste om en tjej i pingstkyrkan med livsåskådningen att ondskan finns överallt i samhället. Kanske sant, men snacka om negativ livssyn. Kan det verkligen gå ihop med framgång. Och som kyrka är de rätt eniga om att miljöproblem och klimatförändring inte är något att bry sig om, kör på med bil bara, låt inget stoppa utvecklingen - det där fixar gud på yttersta dagen.

Men i övrigt tycker jag att kyrkor i allmänhet gör ett fantastiskt jobb, med allt från öppna förskolor till ideell verksamhet med körer, ensembler och insamlingar. Jag har själv tidigare spelat musik med svenska kyrkan i många år, och dessutom glatts åt förskoleverksamheten. Och någon tro har jag aldrig tillfrågats om för att få komma in.

Jag ska iallafall utmana mig själv med att åka vasaloppet igen nästa år. Nu har jag biljetten, och ska lägga träningsribban, ganska halvutmanande.

Bosnisk suyuk

Min sambo är obligat vegetarian, så det är nästan jämt som vi äter vegetariskt hemma.  Men jag och barnen äter kött när det bjuds, eller så köper vi hem "riktig" korv när hon kommer hem senare, eller är bortrest.

Lägg suyuk på minnet. Jag hittade den här läckerbiten i veckan. Kossan i den här korven dog för ett riktigt gott syfte, för det här måste vara en av de godaste korvar jag ätit. Den är ganska precis som Gustavskorven i konsistens, fast med lite mer krydda, inte stark. Just den här är en variant med paprika.

Innan jag hittade den här har jag bara provat den turkiska varianten som är kryddad med kummin. Den funkar också rätt bra, men blir rätt tjatig i längden.

Suyuk, eller suguk (våga fråga efter den över en disk!) kan den också heta på förpackningarna. Antar att namnet är en kompromiss varifrån den kommer, Bosnien eller Turkiet, vad vet jag. I Falun hittade jag den på den eminenta lilla butiken Saffran på Åsgatan. Mattips: Vi stekte upp den och blandade ned den som kryddning i en helt vanlig risotto.

Det här med namn på saker kan vara lustigt, och vem bestämmer hur saker och ting ska stavas. Jag var i Oman i fjol och hälsade på brorsan.  Där finns alla vägskyltar med både arabisk skrift och med latinska, västerländska bokstäver. Bra service, men nedskrivningen av tex.ortnamn verkar ju baseras på hur det  arabiska uttalet tolkas till västerländsk skrift, och det verkar ett antal pers ha gjort var för sig. Alltså kunde tex. ortnamnet Bowshar finnas med ett otal stavningar till - boshar, bochar, baushar, bawsar ... - olika på kartor, olika vägskyltar och böcker. Det tog en stund innan jag fattade att det var samma ställe.

Första repan i snön

Ooooo så mör i axlarna. Grymt osugen på att ta mig ut såhär på fredagskvällen. Och som vanligt när det blir motionerande blev det efter nio. Efter godnattsaga och på spåret. Fördelen är att man är alltid själv och har ingen flåsande bakom vid den tiden.

Rispade av gammskidorna och slängde på lite lämplig valla, men det blev en skitdålig start på säsongen. Noll och inget fäste. Det var enklare med rullskidor - kortare startsträcka och alltid bra fäste. Men jag gav mig den på att staka mig igenom 2.5 km-spåret ett par varv.

Men det var ju helt lögn att staka hela sträckan oavbrutet. Trodde iallafall jag skulle bli halvbra på att staka efter att ha åkt en del rullskidor och inlines. Kanske man ska köpa ett par vallningsfria som back-up, fast det är ju rätt risig vasaloppsträning ...

Papperstapet

Den här läckra bilden visar en tapet. Jag tänkte att en neutral tapet skulle lyfta hallen ordentligt. Men det gjorde det ju inte. Det syns knappt att det kommit dit något nytt efter att ha tapetserat över den målade väggen.

Men feelingen är ju trevlig, len att ta på. Men nästa gång köper jag easy-up, plågsamt att hålla på med papperstapeter. Kladd överallt och så får man skrubba av tapeterna med en svamp.

Easy-up... låter som ett risigt produktnamn på ett potensmedel.

Nygammal diskbänk lyfter skabbigt kök

Tröttnade totalt på både köksrenovering och den äckliga diskbänken. Diskho nedfräst i en laminatskiva fast limmad ovanpå. Kan bara bli äckligt efter ett tag. Omöjligt att hålla rent mellan väggen och diskhon.

Sagt och gjort. Fyndade nygammal hederlig vanlig funkisbänk på blocket. Värt en hundring tycker jag. Sen köpte jag en splirrans FMMblandare av någon skum typ också på blocket.

Tyvärr lossnade kaklet när jag slet bort den gamla bänken. Buhuu, det som var så fint.

Sen kom en lärdom. Börja INTE fixa med amatörrörmokeri på en söndag, speciellt inte kväll. Klippte av den gamla matarledningen så att den blev för kort. Och sen stod jag där, söndag kväll, utan reservdelar. Gråtfärdig och badsugna barn.

Nyttoprylen nummer ett - röravskärare från Classe O för ynka 30 spänn. Inga grader - bara dit med klämringskopplingen.

Men jag hade tur. Till vattenutkastaren för trädgårdsslangen går ett 12 mm kopparrör som jag kunde kapa och förlänga. Tjipp tjopp. Klämringskopplingen på och sen på med vattnet.

Trots att diskbänken är från 70-talet så lyfter den köket ett rejält snäpp. Nu är det bara resten av köket kvar ...

Köksrenoveringen klar - i fantasin

 Det här underbara köket måste få en remake. Det har vi tänkt på länge. Mina halvhjärtade försök att ta tag i renoveringen började redan i våras. Och vi tänkte leja ut hela rasket

Första offerten fick vi från Electrolux home. Snygga kök, och priset (52000 frö skåp och skivor) var det väl inget tokigt med heller. Men både kökslösningen och hjälpen i övrigt kändes inte helt rätt.

Så vi gick vidare till XL-bygg. Väldigt bra och proffsig service. Men där drog det iväg till 102000, men då var det rostfri bänk och stenskiva inräknat.

Och har man väl börjat titta på sån lyx känns det svårt att släppa det och välja något billigare. Så nu lutar det mot att välja något rejält mycket billigare. Och det är att göra Lundinvarianten. Byt ut rubbet pö om på själv, och köp grejerna på Ikea.

Golvet måste vi fixa på sikt. Grannen hade problem i och med att reglarna står direkt på betongplattan och det hade börjat mögla. Tyvärr risk att det gör det här också¨i och med att det är samma typ av hus. Men om vi ställer dit ny inredning lite i taget, så kan vi vänta med undergolvet tills att det blir sommar och då plocka ner grejerna igen.

Kvastträning

Nej, det har inget med häxor att göra. Det var en helt fenomenal stretchingmetod/träningsmetod jag fick lära mig på Bosön. Obs! Jag har absolut inget att göra med att vara träningsledare eller vara inne i någon slags elitmotionärshysteri. Jag var där med mitt förra jobb då vi hade en friskvårdsdag. Bra ställe, kul aktiviteter för företag, men bäst var kvast-stretchingen.

Och jag vill ju inte med här inlägget sno deras koncept. Men efter att ha googlat på det så märker jag att ingen skriver något om kvastträning därute. Åren har gått och jag har av och till glömt bort metoden.

Så varför göra det här? Jo, om man fuskar med att stretcha musklerna på framsidan av vaden och som därmed blir för korta. Att stretcha vadmuskeln är enkelt, och det tror jag de flesta inte fuskar så värst ofta med. Men när man glömmer framsidan av vaden så gör det att  musklerna i benet dras nedåt och skapar problem med knän och höfter. Antagligen även ryggen.

Jag har haft problem med både ont i knän och återkommande benhinneinflammationer när jag tränade till Vasaloppet, men det försvann när jag började med den här stretchingen. Kan bero på annat också såklart. Vad vet jag. Det här är bara min teori.

OK, hur gör man? 

1. Börja med att ta fram ett bra skaft, tex. ett kvastskaft, sopskyffelskaft, innebandyklubba mm. 
2. Utgångspositionen är att stå rakt upp med bra hållning och båda fötterna rakt fram med en axelbredd mellan. 
3. Nu kommer det svåra - böj på benen utan att börja svanka med ryggen. Ryggen ska alltså ha 90 graders vinkel mot golvet. Har man inte gjort det här på ett tag eller är allmänt stel så kommer man inte långt. 
4. Upprepa det här tills du känner dig less, alltså några minuter eller så.

På Bosön sa dom att med träning kan man i princip komma ned till hukande ställning. Jag har inte kommit speciellt långt, kanske 20 cm. Man ska nog vara tonåring om man ska klara det...

Lömska barnprogram

Programmet Buskul på Bolibompa är ju riktigt lömskt. Nu har vi åkt dit på ganska många hyss. Har i och för sig inte varit så farliga än så länge. I vårt ljusmässigt skumma kök hyvlade jag frenestiskt med en tejpad osthyvel. Kunde bara inte förstå hur det gått till att en osthyvel blir slö. Annars har vi utsatts för klassikerna:

• tejpade vattenkranar
• vattenglas ovanpå den halvöppna toalettdörren
• övertejpade lampknappar
• tejp på osthyvlarna
• salt på tandborsten

Dom har väl inte anammat de värsta tricksen, med utskurna bottnar på makaronpaket och sånt. Men det är väl bara att ställa in sig på att fortsättning följer.

Tekakor med rostat have

Jamen det här brödet blev ju bara finemang. Har använt några andra recept som inspiration, men det blev tills sist något helt eget. Rosta havregrynen försiktigt bara. Och skaka pannan ofta. Kanske 3-4 minuter rostning på 5:an. Och använd rumstempererad mjölk, inte varm.

Receptet:
50 g jäst
2.5 dl vatten
2.5 dl mjölk
3 msk socker
12 dl vetemjöl
2.5 dl rostade havregryn
75 g margarin/smör
1 tsk salt
0.5 tsk hjorthornssalt


Rosta havregrynen. Blanda ihop allt utom saltet i en degblandare och kör i 12 minuter. Sen släng i saltet och kör 8 minuter till. Jäs i en timme. Rulla ut till 16 bullar som sedan plattas ut efter att ha vilat en stund. Nagga bröden och jäs dem sedan på plåt på en ganska sval plats i två timmar med en bakduk över. Grädda på het plåt med vattenånga i ugnen 250 grader som sänks till 225 grader efter 5 min. Totalt ska de vara inne 15 minuter. Grymt gott med chevre och rödvin till.

Nygamla rullskidor

Efter ett par veckors letande hittade jag ett par begagnade rullskidor på Blocket idag. Grejerna är i och för sig från förra seklet, men de funkade finfint. Och det måste ju vara så att ju sämre grejer, desto bättre träning? Men de rullade bra och kändes stabila, trots att jag inte har så mycket att jämföra med.

Tack och lov rullar dom inte så bra. Skönt i nedförsbackarna. Man kommer inte upp i så hög fart. Känner mig rätt slut i axlarna. Skillnaden från att åka inlines märks som mest på raksträckor och utförslöpor. När det går uppåt så är inlines och rullskidor rätt lika.

Fast det bästa med rullskidorna är nog att underlaget inte spelar så stor roll. Nu  har jag åkt från Lugnet och vägen mot Rostberg med båda farkosterna. Och det är klart skönare att åka med rullskidor på grov och rufflig asfalt med rullskidor. Känns knappt under fötterna, medans med inlines så börjar hela synfältet vibrera.

Bra köp! 500 spänn. Nu ska jag lyxa och köpa ett riktigt vallajärn istället.  I vinter ska jag slippa vara livrädd för att elda upp dyrskidorna med ett vanligt strykjärn...  

Innerdörrshelvete

Någon sjuk jävel har klistrat upp vävtapet på de antagligen en gång så fina gabondörrarna. Med vävlim. Sitter fast något så inåt.

Jag kan förstå skiftningarna i mode genom tiderna. 50-talet måste ha varit riktigt unket på 70- och 80-talet. Och nu är det helrätt... Men jag kan inte förstå att man så totalt slaktar en epok som dom har gjort i det här huset.

Såg i en artikel på nätet någon som hade vandaliserat sina gabondörrar och stolt lagt upp bilderna. Dörrarna var vitmålade och Carpe diem var inskrivet med en överhandsfräs som en sorglig tatuering. Hur lång hållbarhet kommer det ha. Tre år? Fem år max. En tatuering kanske går att ta bort med laser iallafall.

Antagligen är det samma människor som slitit ut det just för det här huset gjutna trappräcket och ersatt det med obehandlade träribbor á la 70-tal. Billigaste kvalitet också med 10 kvisthål per meter.  

Tillbaka till mina dörrar. Nu vet jag bättre om dörrar. Trodde inte att det gick att byta dörr utan att byta karm, så jag har lagt ned massor med timmar på att slipa bort vävlimmet. Resultatet blev inte ens sådär. Bytte bara ambitionsnivå och satte dit dörrhantag från Byggmax. De billigaste såklart.

Vilken fantasi

Jag önskar att jag hade samma öga för idéer och möjligheter att göra saker som kidsen. Här är ett exempel. Jag skulle städa bort skräp i källaren och bära ut hyllstag i trä. Tjipp tjopp, dom tog fram hammare och spik, och sen skulle kreationerna målas. Det blev ett lamadjur och en tiger. Det syns väl tydligt!

Jag tycker att det är omöjligt att inte imponeras av dem - kungarna av fantasi är ett epitet som dom lever upp till alltsom oftast. Och jag tror att jag inte alls var lika kreativ som dem när jag var liten. 

Rullskridskor/rullskidor

En och en halv timme inlinesåkning med stavar. Det har blivit lite rutin med den här aktiviteten i höst. I snitt har det nog blivit en gång i veckan sedan midsommar.

Grejen är den att jag bara stakar. Förhoppningen är att det ska ge en hel del inför skidsäsongen. Men sen jag lånade grannens riktiga rullskidor inser jag att det är än bättre träning. I alla fall på rakorna, och det går inte så jäkla fort i nedförsbackarna heller. Men när det går uppför känns det som att frånskjutet blir lika tungt med inlines.

Men jag tror att jag ska kolla på blocket efter riktiga rullskidor. Och då behöver ju turen inte bli lika lång, eftersom de rullar sämre. Dessutom tycker jag att det är tydligt att jag inte får lika mycket träning på inlinesen längre, kanske ett bra tecken på att jag blivit starkare på stakning.